mattias-alkberg-4-foto-pa-cc-88r-olofsson-1500x1000-acf-cropped-750x500

Popklikk har vært så heldige å få slå av en prat med den svenske nasjonalskatt og urokråke Mattias Alkberg. Dessuten er vi så svenskofile at vi nekter å oversette fra lule-mål.  Det blir som å helle filmjölk på surströmmingen. Man gjør det bare ikke.

Tjäna, Matti! Du er jo en privatpraktiserende anarkist. I Bear Quartet ga dette seg utslag i at hvis én ikke ville – nei, da ble det ingenting av. Har du brukt slike prinsipper i familielivet også? F.eks hvem skal bestemme hva man spiser til middag?

Ja, alltså. Jag har ju en stor familj, alla får kompromissa rätt mycket. Men det blir ofta så att jag lagar flera olika middagar. Om vi har råd med det alltså.

Mikael Niemi har fortalt nordmenn om livet i Tornedalen og om hva det vil si å være knapsu. Hva er knapsu i Luleå?

Först vill jag säga att jag tycker lite illa om knapsu-begreppet: det är ofta xenofobiskt/sexisistisk/homofobiskt. Men många gånger är det lite småstadens prerogativ, att man är misstänksam mot allt som är lite avvikande från rådande norm helt enkelt för att man aldrig ser det. Annars är det väl samma grejer i Luleå som i Pajala, män som tar i hand i bastun, som har vita träskor, män som sminkar sig etc. Jag tycker man ska sminka sig i bastun. Krossa patriarkatet.

Anarkist burde jo vært tilgjengelig på blå resept. Helgen v. 51 ga meg gåsehud da jeg forsto at det var datteren din som synger «Tänk pappa, tänk». Kan jeg spørre hva som var bakgrunnen for den låta?

Bakgrunden till själva låten är väl bara det här fenomenet med ”hemvändare”. Alltså, folk som kommer hem över julen eller liknande storhelger och går ut på krogen för att träffa varandra eller de som blivit kvar på hemorten. Berättarjagets perspektiv är ju den som blev kvar. Och hur tröttsamt allt sånt är. En känsla av otillräcklighet eller nåt. Som förstärks av att man oftast är full som ett svin. Och då kanske den känslan vänds till förakt och sipprar ut. Bästa vore nog att stanna hemma.

Att det är min dotter om sjunger är en tillfällighet. Hon kom förbi studion för att hämta något, och jag gjorde om texten från ”Tänk Matti, tänk, till ”Tänk pappa, tänk”. Matti är alltså jag. Men det självbiografiska är bara en effekt egentligen. Det är inte förankrat i någon verklig händelse. Det är bara ett berättartekniskt grepp.

Du har lagd flere plater enn Bowie, hvis vi teller med «Norra Norrland», og det synes jeg vi skal. Både i Bear Quartet og senere har hver plate sin egenart, en egen liten verden. Hva skal et bra album inneholde, etter din mening?

Ett bra album kan innehålla vad som helst. Jag bryr mig till exempel inte om om det är sant eller inte. Däremot vill jag väl att det ska vara trovärdigt. Att den som gör skivan ska offra något, att jag uppfattar det så i alla fall. Sedan om det är Aura Noir eller Earl Sweatshirt eller Ramones eller Bikini Kill eller Kraftwerk spelar ingen roll. Men vad som GÖR det vet jag inte. Det är väl det som är rockmagi, kanske?

mattias-alkberg-petter-granberg-1-kvadrat-foto-par-olofsson

Matti med Petter Granberg, som var en viktig samarbeidspartner og produsent på Personer.

Du skriver jo også poesi. Når vet du om de ordene du tumler med blir ett dikt, eller om det blir en sangtekst? Er du i ett annet modus når du tenker dikt enn når du skriver tekster til dine plater?

Ja, det är jag nog. Eller förr var det så i alla fall, definitivt när jag sjöng på engelska. Men jag försöker att sudda ut de gränserna mer och mer. Det kan yttra sig på olika sätt, men när jag jobbat med en skiva eller ett manus ett tag brukar det liksom utkristalliseras ett eller flera teman. De kan vara olika, att texterna handlar om liknande saker, eller att jag använder ett visst språk. Men då brukar jag i alla fall försöka renodla dessa teman. Numer försöker jag väl skriva så förutsättningslöst som möjligt från början. Och först senare bestämmer jag mig för vad det ska bli. Till skillnad från förr alltså, när jag bestämde mig i förväg för om det var en dikt eller en text jag skulle skriva. Ledsen om jag är otydlig, det är svårt att beskriva den här processen!

Det låter forståelig nok. Billy Childish har sagt at storbyer er de mest provinsielle stedene i verden, for dit dras bønder som skal late som de ikke er provinsielle. De ekte verdensborgerne finner du i provinsen, mener han. Är det så?

Ja, jo. Fast jag bryr mig inte så mycket om det. Tycker rent generellt att de som måste definiera sig genom var de bor eller vad de tillhör kanske borde göra något annat överhuvudtaget. I alla fall om vi pratar om konstnärliga uttryck. Men det är klart, somliga genrer och uttryck handlar ju mycket om autenticitet och om att vara ”trve”. Och då är det ju lätt att anta att man föredrar det som ÄR trve också. Tänker på exempelvis hip hop, punk eller black metal. Men igen, om någon sjunger om att bränna kyrkor och sedan verkligen bränner kyrkor, jag kan inte påstå att jag skulle kunna HÖRA det genom att lyssna på musiken. Jag menar, allt handlar väl om trovärdighet i all fall. Om hantverk och dedikation.

Hva kan vi vente oss fra deg i 2016?

Jag spelar i minst två skivor i år, och skriver lite musik till en svensk tv-serie. Och en diktsamling. Jag tror inte att jag släpper några skivor i år. De senaste åren har varit så: jag har gjort svinmycket och släppt det lite eftersom. Det här är ett produktionsår. 2017 blir släppåret. Eller hur jag ska förklara det.

Hva skal til for at du skal komme og spille konsert for oss i Oslo?

Jag kommer så fort jag kan och får! Så fort någon ber mig och jag inte förlorar en massa pengar på det.

Hurra! Og så (drum roll) Tusenkronerspørsmålet: Hvis de andre i Bear Quartet spør om du vil være med og lage en ny plate, hva sier du da?

Hehe. Jag skulle nog säga ja. Men det är inte mig du ska fråga om det…

Så ska det låta! Mens vi venter på alt dette gode kan jeg varmt anbefale den interesserte å lytte seg gjennom hele Mattis diskografi (fulltids beskjeftigelse i tre ukers tid). I tillegg lager mannen knall-eklektiske spillelister (Mattis C-60) – siste utgave er klistra inn her.